Elvis Himselvis

Vespatider

Tue, 15 May 2012 21:43:56 +0300

Det händer inte så ofta numera att jag skriver en riktig blogg här på min hemsida. Snart måste jag dessutom flytta min hemsida då Apple lägger ner stödet för iWeb på sina servrar. Nå det löser sig säkert med nytt webbhotell eller så får jag kanske lägga upp en egen server som jag funderat på då och då.

För mindre än en vecka sedan så kom Vespan som jag hade beställt. Jag har länge funderat på att skaffa mig en Vespa. Det har inte bara varit en ekonomisk fråga utan även en fråga om modell och färg. Ett tag övervägde jag även att skaffa en riktig veteran-Vespa. Men eftersom jag har tummen mitt i handen då det gäller att meka på motorer så var det inte en realistisk plan. Efter lite research på nätet så föreföll det bästa valet vara att köpa en sprillans ny Vespa. Bättre på alla sätt förutom kanske retrofaktorn. Egentligen skiljer det inte så mycket mellan nya och gamla Vespor förutom att de blivit ännu bättre.

Jag ville ha något som var aningen kraftigare än en vanlig moppe men gärna lika smidigt att använda. Valet föll då ganska naturligt på Vespa LX 150 ie. En modell vars namn antyder att det handlar om en 150 kubiks motor. När jag kommit så långt att modellen var bestämd så gällde det bara att välja rätt färg. Dessvärre fanns inte någon av mina Vespa favoritfärger i det finska utbudet. Rött kändes länge som det riktiga valet men snart hade jag ändrat mig och valt svart. Sedan ändrade jag mig igen och bestämde mig för den röda modellen. En dag fick jag se en röd scooter på gatan (är inte säker på att det verkligen var en Vespa men det påminde litet) och det fick mig att ändra mig ännu en gång. Kanske det var förarens röda hjälm som gjorde det men det såg inte alls ut som jag hade föreställt mig. Antagligen var det ingen Vespa eftersom en röd Vespa hade sett bra ut vilket inte denna gjorde. Hur som helst så var rött inte längre något alternativ för mig.

Svart måste det bli eftersom svart är en tuff färg som alltid fungerar. Jag begav mig alltså efter många veckors funderande till Jussis Motor för att beställa en riktig Vespa från Piaggiofabriken. Nervositeten var rätt stor. Hur skulle det kännas? Ja att ha beställt en Vespa alltså. Skulle det kännas rätt eller skulle det kännas som om jag inte riktigt visste vad jag gjorde?

-Jag vill beställa en Vespa, sade jag med rätt glatt tonfall. So far so good, tänkte jag för mig själv. Jag beställde även en låg, genomskinlig vindruta för det skulle ju få den att se lite tuffare ut och förhoppningsvis även påverka körningen. Det kritiska momenten var nu när jag steg ut genom dörren och åkte därifrån. Vilken känsla skulle jag då ha?

Jag drog en suck av lättnad då jag konstaterade att det kändes toppen att ha beställt en riktig Vespa. YES!!! Nu började väntandet på leveransen och en ny fråga infann sig: skulle den kännas så bra att köra som jag hoppades?

Några långa dagar senare så var det då dags att köra hem på en svart 151 kubiks Vespa. Den var faktiskt så underbar som jag hade hoppats. Fortsättning följer...

Grym rockabilly

Mon, 16 Apr 2012 20:35:01 +0300

I lördags var det tema/utvecklingsdag med jobbet. Hela personalen samt styrelsen var inbjudna. Alla kunde dessvärre inte medverka. Vädret var mindre trevligt men vi fick ändå det riktigt bra ute på Stallhagen. Under dagen föreläste en kille från Sverige om internetanvändning, trender, utmaningar och möjligheter då man sysslar med media. Även om han kom från tidningsvärlden så kunde det mesta appliceras även på radio. Det var riktigt intressant tyckte jag. Ett par gruppövningar där det gällde att utnyttja de nya kunskaperna fick oss lite mer aktiverade.

Många fick nog ett litet uppvaknande gällande hur viktigt det är att hänga med även på webben i olika former. De yngre förmågorna vet ofta redan vad som gäller men det är ju svårt att få något gensvar så länge inte alla är med på tåget. Det uppstod en trevlig och positiv stämning även om vi snabb insåg att vi inte kan förverkliga alla idéer med våra alltför knappa personalresurser. Förhoppningsvis kan vi ändå ta lärdom och utveckla oss lite.

Det blev även ölprovning och middag och givetvis också en guidad rundtur i ölbryggeriet. Då det hela närmade sig slutet så verkade alla vara glada och nöjda med att de tillbringat lördagen med sina arbetskamrater.

Kvällen var ung och jag började pejla läget beträffande en eventuell fortsättning. När allt är perfekt så känns det ju dumt att bara lägga ner. Snart hade vi en billast partysugna radioarbetare på väg mot den stora staden Mariehamn. Jag hade nämnt Park som möjlig destination och eftersom de säljer Stallhagens öl så passade detta utmärkt. Givetvis fanns det en dold agenda. Jag innehade spännande information som jag inte delade med mig av förrän det var för sent att ångra sig.

Just denna snöslaskiga kväll skulle Terry O’Connel & His Pilots äntra scenen på Park. Mina kollegor visste inte vad som väntade dem och vad visste jag? De kanske hatade rockabilly? Men inte ens jag var redo för vad som skulle komma. Vi anlände i god före showen och det hade inte hunnit komma så många gäster ännu. Några bekanta ansikten undrade hur vi hade kunnat missa den fantastiska Queen-showen på KK-huset. Det var ju det bästa de hade upplevt på Åland. Men det var ju före showen på Park det...

Jag visste att bandet var bra men inte så här bra. Vi serverades helgrym rootsrockabilly på ett oförlikneligt sätt. Det lät hur bra som helst och grabbarnas scenshow var som vilken Elvisshow som helst. Ståbasen var överallt, sångaren visste man aldrig var han fanns. Han kunde ligga på golvet eller så kanske trummisen sjöng eller gitarristen eller... De bara körde på och det spelade ingen roll vem av dem som gjorde vad. Det var bara rätt. Allt verkade så naturligt för dessa grabbar. Ingen ansträngning utan de måste leva för rockabillyn. Eller kanske de lever pga av rockabillyn? De måste ha fått en rejäl dos rockabilly blandat i bröstmjölken eller nåt. Tack grabbar! Vilken avslutning på en perfekt dag! Den missade Queen-showen då? Nej tack, inte så länge man välja Terry O’Connel & His Pilots ;-)

Påskoväsen

Thu, 5 Apr 2012 22:20:33 +0300

Stressigt på jobbet med att fixa budget mm. Tur att påsken är här med en andhämtningspaus. Jag inledde påskfirandet med att testa min Zoom ljudinspelare. Dvs jag har testat den tidigare men aldrig på mig själv ;-) Orsaken till att jag köpte den är ju att jag vill få bättre ljud på mina videoinspelningar. Men apparaten har finesser så att den kan användas som flerkanalig ljudstudio, stämapparat, gitarreffektbox mm. Alltså massor som jag inte behöver men som kan vara kul ändå när man är prylbög. Tänkte försöka förmedla en inspelning här. Sedan återstår att höra om jag lyckats förstöra påsken för någon med min tolkning av C.C. Rider ;-) GLAD PÅSK!

Att springa ikapp med tiden

Wed, 29 Feb 2012 21:27:55 +0200

Ett år går så fort. Tydligen fyra också för i dag den 29 februari så firar vi vår första årsdag sedan förlovningen. Detta datum gör ju dessvärre att det blir lite glest med firandet.

Ulle Gulle och Elvis Himselvis har varit ihop i fem år. Vår lilla Knoddfia har hunnit bli tre och börjat dagis. Min son Chefen är snart 12 år och det kan jag inte förstå hur det gick till. Han gick ju i dagis bara härom veckan. Lyckligtvis så blir man inte äldre själv. Fortfarande 27 år ung och galen. Ja någonting av det stämmer väl. Det är skrämmande hur åren svischar förbi utan att man hinner göra allt det där som man ska göra någon dag.

I dag var det också avtackning av en medarbetare på jobbet. Likaså på mitt gamla jobb. Snart står man väl där själv och känner sig snopen över att allting gick så fort och att arbetslivet är över. En tom känsla fyller en och man får söka efter något annat att fylla sin tid med. Ja som om det skulle vara något problem egentligen. Men en stor omställning kan nog få en sådan effekt att man kanske inte riktigt kommer sig för att göra det där man tänkte ändå. Så är det ju när man har semester eller någon annan längre ledighet. Man gör kanske inte så mycket av det där man tänkte eller borde. Man känner sig lite rastlös när man inte får jobba med de vanliga uppgifterna och träffa de vanliga människorna. Man har sina inrutade rutiner och följer man dem så går allting fort.

För mig går det just nu väldigt fort både i arbetslivet och privatlivet. Det händer saker hela tiden och man får försöka hänga med. Dagens timmar räcker inte till och inte ens om man tog en Beatlesvecka på åtta dagar så skulle det räcka till.

Kanske är det bra att det går fort och man är sysselsatt och känner att man har en mening. Men det får inte vara så hela tiden. Man måste hinna ta en paus då och då för att andas ut och njuta av livet. Annars missar man glädjen och blir fånge i sitt eget ekorrhjul - fortare, fortare! Det gäller att hålla jämna steg med tiden för du kan aldrig springa ikapp med den och vinna.

Det är alltid lättare när man har någon att dela livet med. Man delar gott och ont och på någon sätt blir allting bra även om det kanske egentligen inte är så bra alla gånger. Man hjälper varandra att stå på egna ben. Man bollar både sina egna och gemensamma problem och trots att ingen kanske har någon direkt lösning så mår man bättre. Man behöver bara veta att någon tror på en så känns det bättre. Och känns det bättre så går det också bättre.

Min gullgumma och jag firar vår förlovningsdag i dag med bubbel och godsaker. Det har varit mycket firande senaste tiden men den här dagen är lite extra på alla sätt. Kul att jag i dag kunde åka hem samtidigt som de flesta andra slutar jobbet. Vanligtvis brukar jag jobba till ca klockan 19 men det slapp jag den här gången :-)

Hett på Bastun

Sun, 26 Feb 2012 16:43:10 +0200

I går var det dags för ett besök på Pub Bastun. Leo med lådan stod på scenen och jag hade tagit med mig videokameran. Jag gillar deras album och ville naturligtvis se dem göra låtarna live och varför inte också samtidigt passa på att föreviga det hela på film.

Det är oftast inte så kul att gå ut ensam så ute i Lemlands skogar hittade jag en kompis som jag tvingade med. Han var väl inte speciellt entusiastisk eftersom det inte var riktigt hans musikstil. Killen har dock den kvalitén att han ser det goda i att hitta på något i stället för att sitta ensam hemma. Oftast är det han som kommer med goda förslag till aktiviteter som jag sällan har möjlighet att vara med på.

Det var ytterligare ett svenskt band, Boris and the Jeltsins, som spelade på Bastun men jag var där endast för Leo med lådan. Jag känner ju Leo sedan vi var små knattar även om vi sällan ses numera. När vi träffades för några år sedan och han då hade lagt musiken på hyllan så tyckte jag att det var tråkigt. När jag nyligen fick det nya albumet så gladde jag mig åt att han ändrat sig och åter sysslar med musik. Visst musiken tilltalar kanske inte alla men jag kan inte låta bli att gilla den. Exakt vad det är vet jag inte riktigt. Enkelheten och nostalgin kanske...

Jag tyckte att de levde upp till albumet rätt bra även om jag ibland saknade Jonas Fogelströms farfisaorgel. De spelade inte alla låtar från albumet men i stället fick jag höra ett par jag inte hört tidigare. Och visst fungerade det. Efter sista låten var det som bäddat för extranummer men de gjorde som Elvis alltid gjorde och klev av scenen på topp.

Hur gick det med filmen då? Jo något blev det nog även om det tyvärr blev lite suddigt pga den dunkla belysningen. Jag hade stationerat mig i ett hörn och blev sedan inlåst där av den övriga publiken. Därför blev det kanske lite trist med samma bildvinkel hela tiden då jag bara hade en kamera med mig. Ljudet på min ljudinspelare blev väl rätt okej och kombinerat med filmen så ska det väl resultera i något YouTube klipp i alla fall. Sämre filmer har jag i mitt arkiv ;-)