Här är våra Elvis i Norden ambassadörer:
(These are our Elvis i Norden ambassadors:)
Elvis i Norden
Ambassadörer
Jag heter Eva och bor i Skarpnäck i södra Stockholm med min man och en 16-årig son. Vi har också vuxna barn sedan tidigare och barnbarn. Själv befinner jag mig i den gyllene medelåldern.
Det är svårt att säga exakt när man blev Elvisfan. När jag var tonåring på 1970-talet var det helt andra artister som gällde som t ex Abba, och så kom Bee Gees och John Travolta efter filmen Saturday Night Fever. Jag skulle nog vilja säga att min generations tjejer var lika galna i John Travolta som 50-talets tjejer i Elvis. Det måste ha varit när Jerry Williams började ha sina krogshower på Börsen i slutet av 80-talet som jag började lyssna på rock'n'roll. Var och lyssnade på honom flera gånger.
I början av 90-talet började Elvis skivor släppas på CD, dåtidens modernitet. Köpte några och jag gillade det jag hörde. Men det är en sak att sitta och lyssna ensam, en annan att göra det med andra Elvisfans och
där har jag just Elvis i Norden att tacka för att jag känner så många Elvisfans idag. Jag kan väl säga att jag gick med precis i rätt tid, för när jag gjorde det började det precis att pratas om Elvisfestivalen i Västerås. Jag lät mig övertalas att åka dit, och på den vägen är det. Det här var 2013 och jag gick också med i Tidskriften Elvis. Senare också i den nya fancluben Elvisforum där jag också satt med i styrelsen ett tag. Jag har också varit med i den danska fancluben Elvis News till och från. Nu också Elvis i Norden.
Jag har varit i Memphis och på Graceland 2 gånger och i Bad Nauheim en gång. Jag har också besökt Los Angeles och Palm Springs.
Favoritlåt:
Det är svårt att säga någon favoritlåt (alla är ju så bra), men låt säga 50-tal That's All Right , 60-tal Such a Night, 70-talet Blue Eyes Crying in the Rain.
Jag var 5 år när jag bad min mamma sätta på musik jag kunde dansa till. Mamma satte på Elvis första platta. Det var ett sådant ögonblick som bara inträffar några gånger i livet, när inget blir sig likt efteråt. Den känslan som uppfyllde mig, genomsyrade hela mig, jag kunde inte sluta lyssna till denna fantastiska röst. Jag fortsatte lyssna på samma skiva i flera år utan att veta vem han var eller hur han såg ut, omslaget var borta sedan länge. På den vägen är det, för mig har det alltid varit Elvis röst som styrt mitt intresse för honom, den är oslagbar!
Medgrundare av Elvisforum och tidigare ordförande där.
Favoritlåt:
Mystery Train
Jag föddes i Norrtälje men emigrerade efter en vecka och blev en glad ålänning och sedan Elvisfan vid cirka 10-års ålder. Har även bott och studerat i Sverige. Sedan sommaren 2021 bosatt i Österbotten i Finland.
Det var nog albumet A Portrait in Music med Hound Dog och Jailhouse Rock, som en klasskompis mamma hade, som fick mig att börja upptäcka Elvis på allvar. Blev medlem i Tidskriften Elvis 1982. Var under ett par år medlem även i Stockholms Elvisvänner. Var aktiv i Elvis Forever Uppsala-klubben under några år då jag bland annat skötte hemsidan. Gjort radioprogram med rockabilly- och Elvis-teman under flera år i åländsk radio. Startade Elvis i Norden på Facebook 2011. Medgrundare av Elvisforum där jag varit vice ordförande och chefredaktör för e-tidningen som jag startade 2015. Startade Elvismagasinet 2021.
Jag har varit till Graceland två gånger. Första gången på egen hand och andra gången 2000 på Tidskriften Elvis resa.
Jag har ett stort filmintresse och har filmat många Elvisfestivaler. Den första jag besökte var 1989 då Tord Jansson var Sveriges största Elvistolkare och uppträdde på scenen i Västerås. Jag har även jobbat med TV-produktion på Åland.
Tillsammans med Tomas Karlsson bygger jag upp det mest kompletta svenska Elvisfestivalvideoarkivet så att alla ska kunna njuta av festivalerna även om man missade dem.
Favoritlåt:
Jailhouse Rock
Jag började lyssna på Elvis som artonåring våren 1974.
Innan dess var det artister som Beatles, Stones, Dylan, Hendrix, Zeppelin och även Miles Davis som gällde, absolut inte Elvis. Inte en chans.
Men - vid något tillfälle blev jag blev lite nyfiken på karlen och på en rast i tvåan på gymnasiet köpte jag A Legendary Performer vol 1.
Och oj så golvad jag blev! Jag blev omgående helsåld. Det som strömmade ut ur högtalarna i mitt pojkrum hemma i Tullinge var verkligen något helt fantastiskt.
Det kan vara svårt att greppa, men 1974 hade jag, arton år gammal, faktiskt aldrig lyssnat på Elvis 50-tal. Låtar som In The Ghetto och Suspicious Minds hade legat på Tio I Topp så de var bekant mark för mig, men 50-talets hits var helt okända för mig. Även så majoriteten av 60-talets singelhits.
Så vilken dörröppnare skivköpet kom att bli - plötsligt fanns det en helt ny värld att upptäcka som låg där framför mina fötter!
Jag tog ändå min nyvunna vurm steg för steg, begränsade mig till att köpa en ny Elvis-LP i månaden, kanske två. Det tog flera år innan jag hade skaffat alla då utgivna plattor. Det blev på så sätt desto mer tid för att lyssna på varje enskild skiva jag köpt. Och nog jag lyssnade jag. Periodvis var det bara Elvis jag spelade. Flera av hans låtar har med åren blivit som soundtracks till mitt eget liv.
Men att vara ett ungt Elvis-fan på sjuttiotalet var inte alltid så lätt som man kan tro, min omgivning visade nästan uteslutande upp ett kompakt oförstående. Jag hade knappt stöd någonstans alls.
För - obegripligt nog stod inte Elvis högt i kurs vid den tiden. Det är svårt idag att inse hur pass "ute" Elvis var hos gemene man vid i mitten av sjuttiotalet. Jag fick tjurnackat försvara mig mot ett otal spefulla, sarkastiska kommentarer. Typ: "Elvis - pösmunken från Las Vegas!" eller "Elvis? Han skrev ju inte sina egna låtar!", osv.
Det var åratal av en konstant försvarsposition så fort jag röjde min fablesse för Elvis.
Lyckligtvis har saker på den fronten ändrats radikalt och den plats och status Elvis fått under de senaste trettio åren är precis den rättmätiga han ska ha.
För han var verkligen en helt fantastisk sångare, en ren naturbegåvning med knappt nån jämlike alls. Dissar man Elvis är man helt enkelt ute och cyklar.
Efter att jobbat i secondhand-branschen ett par år öppnade jag för tjugosex år sen, 1996, en egen secondhand-skivbutik belägen på Södermalm i Stockholm.
Där har jag, bland åtskilligt annat, fått möjlighet att dels serva Elvisfans med plattor, dels att då och då plocka undan nån platta till mig själv. Efter snart femtio år har jag idag en Elvissamling som känns ganska okej.
Samlare eller inte - Elvisfan kommer jag ändå alltid att vara.
Graceland besökte jag en snöig januari-dag 1981. Nästan helt tomt på området och gott om möjlighet att gå runt i lugn och ro och fotografera. Ett minne för livet.
En rolig poäng i mitt Elvis-liv är att jag efter att på gymnasiet ha köpt första plattan A Legendary Performer på min lunchrast hade lektion i svenska. Jag visade upp plattan för läraren, som visade sig inte vara helt såld på artisten i fråga. Läraren hette - John Lind, pappa till Eva Lind Söderling!
Favoritlåt:
Suspicious Minds
Min kärlek till Elvis började när jag var ca 16 år, tidigt 2000-tal.
Båda mina föräldar är födda i mitten av 40- talet så dom växte upp med Elvis musik. Mamma var dock ett Tommy Steele fan först men insåg snart sitt misstag och drabbades av Elvis-feber precis som alla andra. Även om jag hört Elvis musik hemma som barn var det först i tonåren som han verkligen fastnade. Jag blev i det närmaste besatt och var tvungen att lyssna på Elvis varje dag innan skolan.
Med åren djupnade och mognade kärleken och än idag växer hjärtat i bröstet på mig när jag hör hans röst. 2005 åkte jag första gången till Västerås på Elvisfestival och nu på senare år till Jönköping.
2016-2020 var jag sekreterare i Elvisforum.
Jag har aldrig varit till Graceland men det är största drömmen.
Favoritlåtar:
We Can Make the Morning, Just Pretend, Power of My Love, Pieces of My Life, Without Love
Eva Lind Söderling
Annika Lindqvist
Mikael Elvis Ahlgren
Micke Englund
Elisabeth Wigdahl
Jag är född i Malmö, men bor numera i Sjöbo i Skåne. Min Elvisresa började med filmen King Creole. Första gången jag såg den var tillsammans med flertalet av tjejerna i min klass. Vi tog nästan upp en hel bänkrad. Efter filmen var inget som förut. Jag hann se den sju gånger till innan biografen bytte program.
På den tiden hade jag ingen grammofon, så jag köpte Elvisskivor och lyssnade på dem hos min kusin som bodde två våningar under oss i samma hus.
Jag gick med i den engelska fanklubben och skickade in namn och adress för att få brevvänner i England. Jag fick 85 svar på tre veckor. Ett fick min far lösa ut med dubbelt porto för det saknade frimärken. Tre år senare var jag gift med avsändaren och bosatt i England. Vi hann med många Elvis-äventyr där och träffade många intressanta människor innan vi 11 år senare flyttade till Sverige.
2010 reste vi till Memphis. En fantastisk resa tillsammans med en grupp underbara svenska Elvis-fans. Det blev vår sista resa tillsammans. Sedan Alans bortgång har Memphis blivit "my home from home". Det har blivit 13 besök hittills och jag har redan bokat årets resa. Jag har varit i Tupelo, Nashville och New Orleans. Jag har också varit i Bad Nauheim med Memphis Mansion (Danmark) och reste 2022 med dem till Elvis Week i Memphis och vidare till Los Angeles, Las Vegas och Hawaii.
Förutom Elvis i Norden är jag medlem i Graceland Insiders, danska och engelska fanklubbarna och Elvis Australia. Jag har haft turen att träffa Priscilla (två gånger), Kang Rhee (Elvis karateinstruktör), Jerry Schilling och Elvis styvbror David Stanley.
Favoritlåtar:
His Hand in Mine, I'm Yours, Steamroller Blues
Eva Beal
